farewell

dom senaste nyheterna i kellyvärlden är som sagt att maite och patricia ska bli musikalstjärnor, och även att angelo tänker ta minst ett års uppehåll(jag vägrar fortfarande tro att det skulle vara för gott). några andra nyheter är att paddy varit mer aktiv på scenen senaste tiden, och även att barby varit med honom. dessutom ska jimmy göra några konserter tillsammans med några släktingar under namnet the kellys. ett namn som upprört inte bara fansen, utan även dom andra kellys då jimmy tydligen inte berättat det för dom. bla maite var rätt upprörd då hon fick läsa det på nätet, men ville inte kommentera utan sa bara "If a lady doesn’t have nice things to say, she should say nothing at all".

just det sista får mej att tänka på allt som hänt under mitt uppehåll, hur alla bara fallit isär och inte alltid under så roliga omständigheter, och det gör ont i mitt kelly-hjärta.
det har varit bråk, folk har vägrat prata med varann, barby har blivit riktigt dålig och paddy har gått så långt att han tagit avstånd från alltihop och blivit munk.. hade någon sagt till mej att det skulle bli så för 10 år sen hade jag bara skrattat och tyckt att dom var helt lost.
jag tror att mycket bottnar i deras pappa, eller snarare brist på. han var den som alltid höll ihop dom, deras trygga punkt, och när han gick bort så föll det bara. alltihop. för även om det kanske hade börjat puttra redan innan, så var det när han försvann som saker och ting verkligen började hända.
visst, mycket har så klart att göra med att dom blev vuxna allihop och ville starta sina egna liv, och det har jag full förståelse för, men att dom skulle falla isär så totalt..

ibland kan jag även känna att det kanske varit bäst om dom aldrig slagit igenom så stort. även om det var det dom drömde om så var dom nog inte riktigt gjorda för det livet, det går inte riktigt hand i hand med det livet dom levde innan, det som gjorde dom till dom.

men det känns ändå som att dom nu sakta sakta börjar närma sej varann igen, att allt som varit börjar lägga sej. och jag hoppas, hoppas, hoppas! att dom en dag kan stå enade igen.
angelo säger allt det här så bra i farewell, så nu tar vi och lyssnar på den. så länge kellys själva har hopp, så har jag hopp. :)